Allmänt om val av tjänsteinnehavare

Rekryteringen av lärare och övrig personal har blivit allt svårare, eftersom kommunens prövningsrätt i princip har minskat på grund av ändringar i lagstiftningen. Kommunerna har nämligen länge haft en omfattande prövningsrätt när det gäller tjänstetillsättning. Kommunerna har enligt självstyrelseprincipen kunnat välja vilken person som helst som de tycker att är lämplig och uppfyller behörighetskraven till en tjänst, så länge valet inte varit diskriminerande. Kommunens prövningsrätt har dock redan tidigare i vissa fall begränsats av utnämningsgrunder som regleras i antingen lagstiftningen eller tjänstestadgan. Tjänstestadgorna har sedermera slopats. Prövorätten begränsas också av principen om ändamålsbundenhet, enligt vilken den person som bedöms sköta tjänsteåliggandena bäst och skickligast ska väljas till tjänsten. Eftersom 125 § 2 mom. i Finlands grundlag, enligt vilken de allmänna utnämningsgrunderna för offentliga tjänster är skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd, i dag också gäller kommunala tjänster, ser det ut som kommunernas autonoma prövningsrätt ha minskat. Slopandet av de kommunala tjänstestadgorna och stiftandet av lagen om tjänsteinnehavare torde ha haft samma inverkan.

Högsta förvaltningsdomstolen och grunderna för tjänstetillsättning

Högsta förvaltningsdomstolen gav i juni 2005 det senaste årsboksavgörandet (HFD 2005:44) om tillsättningen av en kommunal rektorstjänst. Det hade förekommit oklarhet i fråga om grunderna för tjänstetillsättning i synnerhet vid kommunal tjänstetillsättning. Det som främst orsakade oklarhet var det konkreta innehållet i begreppen skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd samt på vilket sätt 125 § 2 mom. förpliktar och vilka rättigheter och skyldigheter som gäller för den kommunala myndigheten och de sökande.

I avgörandet HFD 2005:44 handlade det om tillsättandet av rektorstjänsten i en skola för årskurserna 7–9. Av de sökande förutsattes, utöver de föreskrivna behörighetskraven, ytterligare gedigen kunskap om pedagogiskt ledarskap, skoladministration och -ekonomi. Till tjänsten söktes en person med förmåga att utveckla skolans kultur och med de sociala färdigheter som behövs i skolans ledning och i samarbetet med det övriga undervisningsväsendet. Av de tre främsta sökande som uppfyllde behörighetskraven och som utbildningsnämnden intervjuade, hade filosofie magister A då ansökningstiden gick ut tre månaders erfarenhet av att leda en skola, medan filosofie magister B hade ca 13 års och pedagogie magister C ca 20 års erfarenhet av motsvarande arbete. Utbildningsnämndens beslut att välja A till tjänsten hade baserat sig på en jämförelse av de sökande, varvid man förutom utbildning och arbetserfarenhet även beaktat omständigheter som hade framkommit vid utbildningsnämndens intervjuer samt A:s, B:s och C:s personliga egenskaper. Med hänsyn till detta, och fastän B och C hade längre erfarenhet av att leda en grundskola, hade utbildningsnämnden, när den utgående från en helhetsbedömning hade beslutat välja A till tjänsten, inte handlat i strid med de allmänna utnämningsgrunder som föreskrivs i 125 § 2 mom. i grundlagen. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde därför förvaltningsdomstolens beslut, genom vilket utbildningsnämndens beslut hade upphävts.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att alla tre sökande uppfyllde behörighetskraven för tjänsten. Förvaltningsdomstolen hade jämfört de sökandes skicklighet, förmåga och beprövade medborgerliga dygd på ett detaljerat, men mekaniskt sätt. Högsta förvaltningsdomstolen motiverade sitt beslut på ett helt annat sätt. Motiveringarna till beslutet kan sammanfattas på följande sätt: HFD konstaterade först och främst att utnämningsgrunderna i 125 § 2 mom. i grundlagen måste bedömas som en helhet, så att man utöver utbildning och arbetserfarenhet också måste beakta de sökandes personliga egenskaper som har betydelse för hur de sköter tjänsten. För det andra kan man enligt HFD:s beslut vikta utnämningsgrunderna. För det tredje fäste HFD särskild vikt vid de omständigheter som nämndes i platsannonsen, de centrala kompetenser som förutsätts i rektorsämbetet och de sökandes egenskaper som framkommit vid intervjun. För det fjärde fäste HFD mycket liten vikt vid arbetserfarenheten och konstaterade att erfarenhet måste ses i relation till den sökandes ålder.