Skolans mål | Arbetskultur | Pedagogiska metoder | Datatekniska lösningar | Lärargemenskapen | Ledarskap

Rättspraxis i fråga om tjänstetillsättning

Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolen har flera gånger tagit ställning till problem i samband med kommunal tjänstetillsättning och preciserat på vilka grunder gränserna för kommunal självstyrelse och kriterierna för en mera meriterad sökande bestäms. I högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 1982 I 1 betonades tydligt principen om kommunal självstyrelse. Enligt HFD fick stadsstyrelsen inom ramen för sin prövningsrätt välja den person den ansåg lämpligast av de sökande som uppfyllde behörighetskraven. Undervisningssektorn berörs särskilt av HFD:s beslut 1991 II 59. I beslutet konstateras att man vid bedömningen av vilken av de personer som uppfyller behörighetskraven som är den skickligaste och lämpligaste, utöver avlagda examina, övriga vitsord och studier, också ska fästa särskild vikt vid undervisningsförmåga och -erfarenhet. I det aktuella fallet hade den valda personen lägre examen men tillräckligt lång arbetserfarenhet. Enligt beslutet kan man inte jämföra kompetens endast utifrån arbetserfarenhet och examen. Tidigare brukade man göra en matematiskt noggrann utredning av de sökandes studieprestationer och arbetserfarenhet på en formbunden blankett och sedan utifrån den mekaniskt fastställa vilken sökande som var bäst. Det är inte lätt att jämföra kompetens. Arbetserfarenhet som anknyter till tjänsten borde till exempel värderas högre än övrig arbetserfarenhet, vilket inte alltid är fallet. Man kan också värdera kortare anställningar lägre, men måste även i det fallet komma ihåg att de inte endast beror på den sökande.

I högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 17.4.2002 T 893 bedömdes bland annat en påstådd åldersdiskriminering. Personen som hade valts till tjänsten hade efter sin examen undervisat i 3,5 år och personen som inte valdes hade undervisat i 15 år. HFD konstaterade än en gång att valet av tjänsteinnehavare grundar sig på en helhetsbedömning av vilken av de sökande som uppfyller behörighetskraven som utgående från utnämningsgrunderna (skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd) är den mest meriterade. Utöver utbildning och arbetserfarenhet ska man också beakta den sökandes personliga egenskaper som inverkar på hur hon eller han kan sköta tjänsten. Bildningsnämndens beslut grundade sig också på faktorer som kommit fram under intervjun och på en bedömning av de personliga egenskaperna. Åldern inverkade däremot inte på valet.

De högre rättsinstanserna har ofta tagit ställning till förmodad könsdiskriminering i samband med tjänstetillsättning. Högsta domstolen konstaterar i sina domar HD 1996:141 och HD 2005:24 att den myndighet som tillsätter en tjänst har rätt att prioritera de sökandes meriter enligt sina behov, så länge der sker på objektiva grunder. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar för sin del i sina beslut HFD 1989 A 32 och HFD 2005:44 att arbetserfarenheten oftast inte har avgörande betydelse vid en meritjämförelse.

Sitt senaste beslut om kommunal tjänstetillsättning HFD 2005:44 motiverade högsta förvaltningsdomstolen på liknande sätt som sina tidigare beslut, som huvudsakligen härrör från tiden innan den nya grundlagen trädde i kraft. HFD konstaterar åter att utnämningsgrunderna måste bedömas som en helhet. HFD godkände till och med en avsevärd prioritering av utnämningsgrunderna och erkände den kommunala självstyrelsens betydelse genom att lägga särskild tonvikt vid de faktorer som kommunen hade betonat i platsannonsen. HFD fäste mycket liten vikt vid arbetserfarenheten och konstaterade att erfarenhet måste ses i relation till den sökandes ålder. Också detta motsvarade tidigare beslutspraxis.

Förvaltningsdomstolar

Det förekommer tydliga skillnader mellan förvaltningsdomstolarnas beslutspraxis. Eftersom det är ovanligt med jämförelser på basis av enskilda utnämningsgrunder är det svårt att få en uppfattning om beslutspraxis. Vissa domstolar motiverar sina beslut noggrant utgående från utnämningsgrunderna i grundlagen, andra på sitt eget sätt. Allmänt taget respekterar förvaltningsdomstolarna den kommunala självstyrelsen, vilket indirekt framgår av mängden förkastade besvär. År 2000–2005 behandlade till exempel Åbo förvaltningsdomstol sammanlagt 27 fall angående tjänstetillsättning, av vilka 24 förkastades. Av förvaltningsdomstolarnas beslut framgår att kommunens beslut i princip är det rätta och det ska finnas starka skäl för att upphäva det. Åbo förvaltningsdomstol har konstaterat att först en väsentligt mycket högre utbildning eller längre arbetserfarenhet har betydelse vid en bedömning av om prövningsrätten i fråga om utnämningsgrunderna har missbrukats. Bevisbördan ligger i det här fallet hos den ändringssökande. Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt största delen av förvaltningsdomstolarnas beslut.

Utnämningsgrundernas innehåll och deras betydelse i förhållande till tjänstetillsättningen är oklar. Åbo förvaltningsdomstol har tillämpat meritjämförelse på ett annat sätt när det har varit fråga om sökande av olika kön. I s.k. jämställdhetsfall har förvaltningsdomstolen i sin meritjämförelse betonat utbildning, arbetserfarenhet och andra formella meriter. De personliga egenskaperna har kommit i andra hand. Helsingfors förvaltningsdomstol har tolkat de allmänna utnämningsgrunderna som en helhet bestående av meriter (utbildning och arbetserfarenhet) och personliga egenskaper (lämplighet). Kouvola och Tavastehus förvaltningsdomstolar har betonat definitionerna av de allmänna utnämningsgrunderna som ingår i förarbetena till grundlagen. Vasa förvaltningsdomstol har framhållit betydelsen av utbildning och erfarenhet. Den allmänna linjen har varit att fästa vikt vid tjänsteuppgifterna när man väger utnämningsgrunderna mot varandra. Förmåga betonas i förhållande till skicklighet.

Tilläggskraven som nämns i platsannonsen har tillmätts liten betydelse. Åbo förvaltningsdomstol har sett dem enbart som faktorer som kan beaktas vid tjänstetillsättningen, inte som bindande behörighetskrav. Också Rovaniemi förvaltningsdomstol har ansett förslagen i platsannonsen som mindre viktiga.

KONSEKVENSEN AV BESLUTET HFD 2005:44

I litteraturen råder stor enighet om att kommunen vid tjänstetillsättning är allt mer bunden vid utnämningsgrunderna i grundlagen och förpliktad att genomföra en meritjämförelse mellan de sökande. Den kommunala självstyrelsen har minskat i fråga om val av tjänsteinnehavare, eftersom ändamålsenlighetsprövningen har minskat. Situationen är i princip den här, eftersom utnämningsgrunderna för kommunala tjänster i dag regleras i grundlagen. Om detta råder inte längre något tvivel. Grundlagen går före lägre författningar.

Valet av lärare har redan länge styrts av noggrant reglerade allmänna och särskilda behörighetskrav. Enligt de upphävda grundskole- och gymnasielagarna skulle den skickligaste och lämpligaste av de sökande som uppfyllde behörighetskraven väljas. Lagarna upphävdes 31.12.1998. Finlands nya grundlag som innehåller de allmänna utnämningsgrunderna, dvs. skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd, trädde i kraft den 1 mars 2000. Utnämningsgrunderna i de tidigare grundskole- och gymnasielagarna påminner mycket om utnämningsgrunderna i dagens grundlag.

Genom sitt beslut HFD 2005:44 bekräftade högsta förvaltningsdomstolen delvis sin tidigare linje. HFD ansåg liksom tidigare att utnämningsgrunderna måste bedömas som en helhet, så att man utöver utbildning och arbetserfarenhet också måste beakta de sökandes personliga egenskaper som har betydelse för hur de sköter tjänsten, vilket innebär att intervjuer och olika utlåtanden tillmäts stor betydelse. Av motiveringarna till beslutet framgår dock inte att den kommunala självstyrelsen i rekryteringssituationen på något vis konkret skulle ha minskat. På basis av HFD:s motiveringar kunde man rentav dra slutsatsen att den kommunala självstyrelsen i det här fallet har ökat, eftersom HFD fäste särskilt stor vikt vid de krav som kommunen själv ställde i platsannonsen.

Den modell för helhetsbedömning av skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd, som högsta förvaltningsdomstolen tidigare tillämpat och i sitt beslut HFD 2005:44 bekräftat, låt oss kalla den ett kvalitativt synsätt, ger upphov till frågor om hur de sökandes rättsskydd och rättssäkerhet beaktas i fall, där man framför ett grundat påstående om ett partiskt val. I synnerhet om man jämför det kvalitativa synsättet med vissa förvaltningsdomstolars och utbildningsmyndigheternas tidigare sätt att noggrant jämföra de sökandes meriter kvantitativt, är det svårt att förutspå resultatet av en ansökan om ändring. Å andra sidan legitimerar motiveringarna till HFD:s beslut på inget sätt en helt fri prövning, utan kommunerna är skyldiga att objektivt fästa vikt vid utnämningsgrunderna när de jämför de sökande.

Tarmo Miettinen och Matti Muukkonen anser att HFD:s beslut 2005:44 tyder på att högsta förvaltningsdomstolen har börjat följa en linje som betonar potential. De motiverar sin åsikt med bl.a. att betydelsen av intervjun betonades och att HFD ansåg att den sökandes erfarenhet ska ställas i relation till personens ålder. De menar att utvidgningen av tillämpningsområdet för utnämningsgrunderna ger uttryck för lagstiftarens vilja att följa meritprincipen. Sammanfattningsvis kan man ännu konstatera att kommunerna har allt större möjligheter att rekrytera den personal de önskar.

Källor:
Harjula, Heikki – Prättälä, Kari: Kuntalaki – Tausta ja tulkinnat. Talentum. Jyväskylä 2007.
Hirvonen, Kalervo – Mäkinen, Eija: Kunnallinen viranhaltija – Oikeudellisen aseman sääntely. Edita. Helsinki 2006.
Huusko, Liisa: Työoikeus on tärkeä elementti jo rekrytoinnissa. Edilex 2006. http://www.edilex.fi/lakikirjasto/3362.pdf (kräver inloggning).
Koskinen, Seppo – Kulla Heikki: Virkamiesoikeuden perusteet. Talentum. Helsinki 2009.
Kulla, Heikki: Hallintomenettelyn perusteet. Talentum. Helsinki 2003. Kuoppamäki, Markku: Yhdenvertaisuus ja syrjintä työelämässä. Edita. Helsinki 2008.
Lahtinen, Matti – Lankinen, Timo: Koulutuksen lainsäädäntö käytännössä. Tietosanoma. Pieksämäki 2010.
Lehtinen, Mari: Määräaikaisten vakinaistaminen kunta-alalla. Tehy ry. Multiprint 2006.
Lindholm, Laura – Nybondas-Kangas, Henrika: Mitä tulee tietää, kun palkkaa uutta henkilöstöä? Kuntatyönantaja 1/2004.
Miettinen, Tarmo – Muukkonen, Matti: Perustuslain 125.2 §:n nimitysperusteet ja kunnallinen virantäyttö. Lakimies 4/2006.
Mäenpää, Olli: Hallinto-oikeus. WSOY Lakitieto. Porvoo 2004.

Vad är KänGuru? | Produktion | Föreslå innehåll